Graviditeten hade faktiskt gått riktigt bra 
det enda som jag skulle kunna skippa var att jag fick en sån himla halsbränna som verkligen inte var trevlig och den sugande tröttheten i början men annars så har det varit riktigt roligt. Ja man blir ju väldigt otymplig speciellt i slutet och känner sig som en strandad val när man ska försöka få upp sig ur sängen eller liknande.
Vad jag minns av Adams graviditet så la jag på mig så mycket vatten och var svullen nästan från vecka ett och var på gränsen att få gavandeskapsförgiftning. Plus alla bristningar. Men nu har dom bleknat riktigt bra och fick bara tre nya med David.
Kanske ska börja prata mer om förlossningen och inte allt runtom men jag vill få en klarhet av de hela 
Vi visste att vi skulle gå en pojke den här gången. Med Adam fick vi aldrig veta men jag hade mina känningar på att det var en pojke.
Jag lyckades även gå över tiden med 4 -5 dagar. Och ned de menar jag att det hade gått 4 dagar över tiden och han kom på den 5 dagen. Jag hade en sån himla längtan tills han skulle komma ut och eftersom jag nu gick över tiden så var det inte lite jobbigt ! Jag försökte med allt för att han skulle komma ut. Eller ja kanske inte allt men jag åt ananas, gick i trappen och liknande för att det skulle komma igång jag vet ju och visste även då att inga knep finns som enligt fakta funkar för att bebisen ska komma ut på men jag kunde inte låta bli att försöka ändå.
Nåväl den 17 juni (ganska fränt att båda mina söner är född i juni) var det en dag precis som alla. Jag kände inte något när jag steg upp på morgonen. Fredde och Adam hade bestämt att åka till freddes jobb som då var i Storuman för att lära traktor jag jag hade en tid hos barnmorskan före lunch.
Fredde sa på skoj att vattnet lär väll inte gå idag Heller så dom kunde smita iväg med gott samvete och jag sa förmodligen har du rätt tänk så fel vi hade.
Dom for och jag somnade på soffan framför tvn en stund och när klockan ringde på telefonen så skulle jag bara gå på toa sen fara till min bm. När jag ställde mig upp och skulle ta mina första steg så rann de ut nått längst med benen och jag kom fram till att de måste varit slemproppen som gått. Eller höll på att försvinna. Det var likadant med Adam och jag kände hoppet om att det kanske ändå är nått på gång !
Jag ringde fredde och berättade att något iallafall hade hänt och han frågade om dom skulle komma hem vi kom fram till att vi avvaktar för jag kände ju inga värkar eller nått och eftersom det gick 3 dagar från att slemproppen gick tills Adam kom ut så hade vi inte de stressigt. Iallafall var klockan kanske 11 när jag cyklade till barnmorskan. Jag berättade att jag misstänkte att min slempropp gått och hon kollade värdena på mig och fågade om jag ville att hon skulle ta en titt för att se om de var så som jag misstänkte hon kollade iallafall mig men hon kunde inte känna att jag hade öppnat mig något men att min tapp var helt utplånad som man säger så något positivt svar gick man ändå men man ville ju att hon skulle ha sagt att de hänt mer. Iallafall så sa hon att jag skulle fara hem och äta mycket pasta för jag skulle behöva alla kolhydrater jag kunde få i mig inför förlossningen då den tar väldigt mycket energi.
När jag träffade henne efter förlossningen så besättade hon att hon såg rent utav på mig att de var på väg 
Fortsättning följer…..
fafJ0N https://goldentabs.com/